Jag håller verkligen med TF, även om det går trögt så får man aldrig ge upp!
Vi som sitter här med våra amalgamfyllningar och är sjuka, många har fått sluta jobba helt, andra är sjukskrivna.
Vi som studerat problemet med oss själva som underlag, vi som kommit till insikt att det finns bara en väg och en lösning:
Amalgam och kvicksilver måste ut från munhålan, ut från omgivningen och ned i gamla gruvor i förening med svavel eller selen
Jag har en viss förståelse för att det finns tvivlare, de som inte förstår eller inser problemet. En lite jämförelse kanske: Möss och råttor är ju smarta djur, man måste lura dem. Ge dem gift som verkar på sikt så att de tror det är okey att äta. Först när de ätigt ett antal dagar blir de sjuka. Ingen i kolonien fattar vad som hänt! De fortsätter glatt ät den bjudna maten.
Det är lika dan't om inte än värre med kvicksilvret, de som får i sig lite var o varannan dag blir ju inte sjuka -- först efter många år kommer symptomen.
Ingen förstår varför, många förstår inte ens att de är sjuka! Symptomen i början väldigt subtila; trötthet, sämre minne, koncentrationssvårigheter, försämrad förmåga att få saker gjort är ju inget man i första hand får en att tro man är förgiftad, man är ju ändå äldre och trötthet kan bero på så mycket.
Så som mössen kan t.o.m de sjuka hävda att de de sätter in i munnen är ofarligt.
När så även de som skall vara lärda inget förstår, ja då är det illa för de sjuka.
Jag tycker inte man ska ha alltför blind tro auktoriteter och i synnerhet inte i frågor som sjukvård. Det gamla talesättet "man måste vara frisk för att kunna vara sjuk å bli frisk" gäller i hög grad.
Historiskt! Sjukdommar som barnsängsfeber, acrodynia, olika former av missbildningar mm har ju skapats av läkarvetenskapen, förnekats av läkarkåren och begravts i arkiven av ansvariga. Så det är inget nytt att de som skall veta, som i alla fall borde veta ser ut så här:
Kanske ändå man ska se lite ljusare, saker verkar hända.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar