Sent omsider har jag träffat en läkare som ser ett samband mellan mina symptom och tungmetallförgiftning!

Han tyckte det var förvånande att ingen tidigare dragit de slutsatserna. Förklarar det med att mina symptom är så många och det att de kommer nya och tidigare avtar gör det inte lättare för dem. Problemet är komplexiteten i det hela; När jag berättar det hela "från början" så klarar de inte ta in det, deras hjärna "stänger" och de slutar lyssna.


Han så i alla fall ett samband i det hela och menade att en kvicksilverförgiftning var det ända som kunde förklara samtliga symptom!

Han menade dock inverkan av amalgamet inte vara nog för åstakomma problemen. Bland annat just därför att det var så många som hade amalgam och fler skulle vara sjuka om det var så att jag blivit sjuk av enbart anmalgamet.





Jag har ju själv lite teorier i detta.


Kvicksilvers halveringstid och upptaget i hjärnan ser ut att ligga på en nivå att
det tar en sådär 6-8 år att nå en maximal nivå i hjärnan.
Om man förutsätter att 80% av det avgivna hamnar där.

Men det gör det natuurligtvis inte, då skulle fler vara sjuka...

När halten av Hg i hjärnan når en viss nivå blir vi sjuka. Det är ju ett antagande som alla kan skriva under på.


Hur mycket som avges från tänderna är ju ändå ganska väl bestämt sedan tidigar forskning.

Att det som då avges andas in och att ca 80% av det tas upp och resten går ur kroppen på 3-4 veckor är det många som köper.

Men om det nu är så att mycket av det som andas in lagra upp på annan platts än hjärnan så kommer det att ta betydligt längre tid att bli sjuk än de 6-8 år jag nämde innan.

Om nu en betydande del lagras upp på annan platts än hjärnan! Var då?

Njurarna är en sådan platts, liksom fettvävnade i kroppen rent allmänt.

Man har konstaterat att män är känsligare än kvinnor, tål mindre Hg helt enkelt.
Kvinnor har mer fettvävnad.


Om nu en person börjar tära på sitt fettföråd, då måste eventuellt Hg som där varit innlagrat hamna någon annan stans, det kommer åter ut i blodbanorna och en del går ur kroppen men en del hamnar ... i hjärnan.
Personen utsätts nu för ytterligare en källa till kvicksilverförgiftningen av hjärnan!

Det kvicksilver som lagras i njurarna då?

I falla av att personen utsätts för vissa kemikalier såsom halogener finns det en stor risk av att det Hg som finns i njurvävnaden lämnar denne och går ut i blodet och hamnar i hjärnan istället! Halogener bildar salter med Hg, salterna är mycket giftiga och inte särsillt stabila.

Personen får en tredje källa till sin kvicksilverförgiftning av hjärnan!


När hjärnan uppnått en viss nivå blir toleransen mot kvicksilver synnerligen låg, personen blir sjuk av små mängder Hg och även av så mängder Halogen.

Halogenerna är

Fluorider (av fluor)
Klorider (av klor)
Bromider (av brom)
Jodider (av jod)

Det kan förstås inte heller uteslutas att det finn andra kemikalier som kan påverka en kvicksilvredepåer.

I många fall gör man det medvetet vi avgiftningsförsök. Att tänka på då ar att man aldrig försöker avgifta om man fortfarande har amalgam i tänderna.

De som är sjuka av amalgamet kan ju fundera på detta, om det kan ligga något i vad jag skriver!




Detta är en hypotes förstås. Men den är grundad på vad jag själv upplevt och mina slutsattser är grundade på olika forskningsrapporter jag hittat via PubMed.


Jag är ju bara en amatör som försöker hitta sambanden själv så ta det för vad det är, teorier.

Trevlig sommar