Bevär med kisseriet???

Enligt netdoktorn.se är ett vanligt problem nokturi (nattkissning). Ett flertal orsaker kan ge detta problem.

Jag vill påstå att kvicksilverförgiftning kan vara en av av möjliga orsaker!

Eftervad jag erfarigt så kan denna förgiftning leda till en flora av påsmygande symptom, för övrigt symptom ej olika t.ex MS.

Polyuremi, stora urinmängder leder till att man kissar mer och då även nattetid.

Jag har diskuterat detta med med-drabbade och det har då framkommit att så gott som alla haft problem med framför allt stora urinmängder, över 2l/dygn under längre tid.
Man kan ju inte komma undan misstanken att det kan vara ganska många av de som har problem med polyuremi/nokturi även har mycket amalgam i munnen.

Tydligen saknas det förmåga från sjukvården att diagnostisera detta. Mätmetoder tycks saknas att fastställa kvicksilverhalten i kroppen och det saknas underlag att verifiera det man mot förmoden hittar.

Dessvärre saknas nog även viljan att gå vidare och få fram relevanta data. Jag har föreslagit till Socialstyrelsen att man integrerar tanvårdsjournaler med sjukvårdsjournaler för att senare kunna göra statistiska beräkningar på sjukutfall relativt amalgamytor men det tycks de sakna intresse för. Det svaret jag fick vara att det finns integritetsfrågor i detta och att det därför inte lät sig göras.

Om man beaktar datoriseringen i övrigt över vad som lagras och finns tillgängligt över vårt agerande, beteende:
inköpsvanor, epost, resande, ringda samtal, sjukjournaler, tanvårdsjournaler, receptförskrivningar, paketmottagande, internetvanor, inkomst, markägande, djurhantering, jag tror jag kan sitta en timme till här och räkna upp all registrering men ids inte.

Men i detta vimmel av register kan man inte lägga samman de som ger en beskrivning av vår totala hälsa, att anse att tänderna liksom inte ingår i hälsan. Finner det ironiskt i synnerhet som det antagligen skulle ge en hel del intressant output och skulle kunna hjälpa de som misstänker sig vara sjuka av t.ex amalgam.


Hur som helst om du som läst ända hit och är intresserad av frågan, gå vidare hit och fyll gärna i enkäten där man efterfrågar erfarenheter av sjukvården mm



















































-






















,·

Efter nu två månader

Drygt två månader nu sedan jag fick bort amalgamet. Likt fågel Fenix resar jag mig ur askan och - titta jag flyger!

Nä så är det förstås inte, med tanke på att halveringstiden för det i nervcellerna upptagna kvicksilvret ligger på arton år, efter vad jag hört, så vore det ju konstigt om jag plötsligt vart bra. Hur som det nu går så blir jag i alla fall inte sämre. Jag antar även att den gångna tiden av amalgamsaneringar dessvärre bidragit till ett extra upptag av kvicksilver trotts skyddsåtgärder. Jag rekomednderar alla att sanera bort sitt amalgam helst innan dess verkningar det smyger sig på. 

Hopp om bättring finns och man kan hitta mer om det här och här.

Tesen att "har du inga problem med så behöver du inte ta bort dem" är falsk och fel!

Jag måste förstås förklara  hur jag kan påstå det!

Jag stödjer mig på mina allmämnna kunskaper o medicin, lite ápriori know how fast mycket av vad jag nu vet kommer från efterforskningar på nätet över tid, diskutioner med läkare och tandläkare mm. Någon gång om jag fåt tid och ids skall jag göra klart en referenslista men eftersom jag bedrivit mina efterforskningar helt för egen del för att förstå vad jag drabbats av har jag inte varit så noga med referenserna, men det mesta av matrialet jag kommit över finns på min dator och även på mina "molntjänster" så det är eg bara att sammanställa dem.

Kvicksilvret i kroppen påverkar negativt på många ställen. Nerbanor i hjärnan, njurarna, och även på cellnivå genom att mitokondrierna skadas. Mitokondrierna är cellens energigivare och störs dessa är det inte konstigt att man blir kraftlös. Kvicksilvret har olika halveringstid på olika ställen i kroppen. Längst är den i hjärnan där man talar om decenier eller i vart fall runt 18 år. I blodet något dygn och i urinet dygn upp till någon månad.

Avsöndrat av kvicksilver från amalgamet tas uppvia lungorna (ånga) och förs med blodet. Det av detta som hamnar i hjärnan ansamlas där. Till slut blir det så pass mycket kviscksilver där att hjärnan påverkas. Eftersom kvicksilvret btyter ned myelinet och förstör neuronerna försöker kroppen kompensera detta och bygger nya för att uprätthålla funktionaliteten. Men tyvärr funkar det inte i längden eftersom den kemiska vandringen av kvicksilvret fortsätter, kroppen förlorar mark och det blir kännbart. I detta läge behövs det ytterst små mängder nytt kvicksilver för att man ska känna av det.

Själv kan jag absolut inte äta fisk som innehåller även "godkända" mängder kvicksilver. Inom ett par timmar blir jag helkass och det blir permanent sängläge för mig rtt par dagar, orkeslös.

Det ju inte "bara" är kvicksilver som påverkar, Bly, Cadmium, Arsenik är andra tungmetaller som är giftiga på liknande sätt och dessa har en symbiotisk efekt tillsammans. En förhöjd nivå av något av dessa ämnen ger som efekt en förhöjd tolerans mot de andra.

Så som min tandläkare faktiskt sade, har man en gång blivit sensibiliserad så tål man väldigt lite. 

Vi är lite som råttor som får råttgift. Upp till en viss nivå märk det inte men det finns en gräns då endast en liten ny tillför mängd dödar råtten.

Den som fått i sig en viss mäng kvicksilver och nått tål sedan ingenting utan blir sjuk av det mesta av tungmetall.

Med andra ord sanera fortast möjligt ditt amalgam och gör det under kontrollerade former, med adekvata skydd och med tillförsel av skyddande mineraler och vitaminer. 

Socialstyrelsens almänna råd om amalgam och amalgamsanering hittar du här

Tandvårdskadeförbundets råd vid sanering och annan info om amalgam här